24 januari 2012

En liten postit i rättan tid



Från min fru. Hon är ju mycket partisk för att vara korrekturläsare av detta bokmanus, men ändå!

23 januari 2012

Så där ja

För en timme sedan gick bokmanuset iväg till vår förläggare. Han läser, gör sina sista korrigeringar, vi justerar, och sedan sätts boken typografiskt - varpå vi får se den en gång till innan den går i tryck. I det allra sista steget lägger jag till personregistret, som jag vill ha, det känns som en fin service.

Och sen... sen är det klart!

21 januari 2012

Jahn Teigen

Det var nära att vi struntade i det. Jahn Teigen, kan han verkligen ha något av värde att berätta om Carola, det var ju så himla länge sedan de uppträdde tillsammans...

Men vad sjutton. Teigen bor i Skåne, det var en lätt match för mig att sticka ut till Österlen och träffa honom. Och han bjöd på en fantastisk analys av vad det vill säga att ha varit Jahn Teigen, och därmed på många sätt också vad det vill säga att vara Carola, under lång tid. Han är prövande, testar formuleringar, förkastar dem och söker sig fram. Intervjun ligger mot slutet av vår bok. Ett litet citat fick inte plats, något som Jahn Teigen sa när vi talade om offentlighetens krampaktiga förhållande till Carolas starka tro:

“Det är väl rädslan för det okända. Du är inte rädd för att gå omkring med ett brutet finger. Men om du inte är säker på om fingret är av? Då är du rädd.”

Jag är inte alls säker på alla texter i boken, tvivlar enormt mycket på helheten vissa stunder – men intervjun med Jahn Teigen, den är viktig. Och tack vare hans generositet är den, vågar jag lova, mycket spännande att läsa.

18 januari 2012

En annan Carola-bok + en video jag grät till



Andreas gråter till Pride in the name of love och, fortfarande, till tonartshöjningen i Genom allt.

Jag är väl inte lika musikaliskt lättrörd men jag kommer plötsligt inte ihåg att jag skulle ha gråtit till en enda låt? Men det här, det här fick jag stora tårar i ögonen av.

Det är inte helt ovanligt att fans skriver eller skapar böcker om Carola. Det vore superintressant att samla dem till en utställning.

Här kan vi snacka lost tapes



Det här är ingen ofta spridd Carolalåt. Om man säger så. Vad tycker ni...?

17 januari 2012

Ovanliga Carolabilder



Fler fina bilder från Sound of Music finns här.

16 januari 2012

Egenterapi

Alltså. Det här är en blogg om bokens tillkomst, och då vore det ju skandal om ni inte också fick veta något om ögonblick då det känns svårt, riktigt svårt.

I dag har varit... ja, utan jämförelse den svåraste dagen i projektet. Johanna och jag har tvingats inse att vi nog måste steka ett helt kapitel. Det går nog i och för sig, boken håller samman ändå.

Problemet är själva anledningen till strykningen. Vi hade intervjuat ett par personer för att få hjälp med vissa analysdelar. Alltså inga personer som känner Carola eller finns i hennes närhet. De bidrog på ett strålande sätt, både till sådant vi kunde citera och sådant som födde tankar till senare användning.

Men när de nu fick läsa kapitlet – alla medverkande får det – kände de båda att de inte var rätt förstådda.

Och nu kommer det riktigt jobba: De hade rätt.

Börjar man peta på vad det är vi har åstadkommit i denna arbetstext faller det som ett korthus. Man kan inte bota ebola med plåster. Så vi slänger, och bygger om det kapitlet från början - om vi ens skriver det.

Men vaddådå, säger ni, det är väl inget konstigt med detta? Sånt måste väl hända då och då när man gör tiotals och åter tiotals intervjuer?

Njae. Det absolut vanligaste är att folk säger "ja, det är korrekt, men kan ni justera den här detaljen vore det bra". Då gör man det, glad i hågen, och känner sig smart och vaken i huvudet, för att man har sammanfattat samtalen på ett rimligt sätt. Men när man liksom har varit helt fel på det, som i det här fallet, så blir det väldigt annorlunda. Och när man får hjälp att upptäcka det på dagen för den tänkta deadlinen blir det ännu mer annorlunda. Man börjar tvivla på sitt omdöme. Man får bevisat: man kan inte läsa sin egen text tillräckligt bra. Man måste ha redaktörer, och man måste låta folk som medverkar läsa i lugn och ro.

Om några dagar eller någon vecka kommer nog både jag och Johanna titta tillbaka på arbetet med det som skulle ha blivit kapitel tio och tänka att vi fick en nyttig läxa. Men precis just nu känner jag mer för ett svanhopp från Turning Torso, alternativt att bryta min tillfälliga hälsolinje och köpa mig en stor jävla tegelsten av choklad och äta den.

13 januari 2012

K Special om Carola



Vid 20-årsjubileet gjorde K Special ett seriöst Carola-porträtt – som någon har piratat i bättre kvalitet än vad jag får upp på Kungliga Biblioteket. Inga nyheter, men tex en fin liten beskrivning av hur Carola går till arbetsförmedlingen i Uppsala och vill få ett vanligt jobb. Och en observation jag faktiskt gillar, att Carola i sig själv är ett slags ur-dokusåpa.

10 januari 2012

I masken



Om du inte gillar Carola eller musikalmusik ska du nog inte se det här klippet.

Vi andra kan här observera några (för Carola) ovanliga sångtekniska detaljer samt en av hennes mest centrala superkrafter: att övervinna ett av svensk tevehistorias kanske larvigaste programkoncept med sin egen professionalitet och utstrålning.

Slutspurt

Den som vill verka i det populärkulturella fältet av svensk journalistik förväntas omfatta en del informellt godkända smakriktningar. Litteraturkritiker kramar ihjäl Jonathan Franzen och Karl Ove Knausgård, kan sträcka sig så långt som att uttrycka viss erkännsamhet åt Camilla Läckberg och Jan Guillou, och ogillar slutligen Kajsa Ingemarsson. Filmkritiker älskar Ruben Östlund, tål numera Richard Hobert och ogillar Lasse Åberg. Musikkritiker gillar Robyn och Anna Ternheim, är vana vid Mauro Scocco och tycker inte om Melodifestivalen. I alla fall inte på riktigt. För festivalen tar man fram en egen betygsskala, och ger fyra eller fem getingar till sådant som annars, ute i den riktiga världen, skulle ha fått en eller två.

Det här funderar vi över mycket just nu, i slutförandet av bokens mittersta kapitel, där vi försöker ta ett grepp på frågan om vad god smak egentligen är för någonting. Och om det alls är möjligt att skriva en sådan här bok, om man är just vi.

Man kan nog säga att det är dags att kläcka ett svar på den frågan, och alla andra frågor, precis nu. Vår formella deadline är på söndag...

7 januari 2012

"JAG har ju räckt ut tungan åt DIG!"



År 1984 fanns det ändå en del svenskar som inte kände igen Carola, åtminstone inte om hon dök upp i något oväntat sammanhang…

6 januari 2012

On the Road to Paradise



En annan låt som jag inte riktigt hade uppfattat som självklart religiös: Captured by a Lovestorm. Vet inte hur jag tänkte där.

Bloggaren Kim Milrell...

...sammanfattar perfekt hur en del reaktioner på Carola kan se ut. Det är intressant att se de gamla vanliga mekanismerna dra i gång nu i samband med "The Voice" i tv.

3 januari 2012

Heaven!



Medan Andreas lyssnar på You + Me tittar jag dagligen på det här klippet på repeat: Carola sjunger Invincible hos City Harvest Church i Singapore, i en lokal jag tror är Suntec Singapore International Convention Centre, där man brukar ha sina gudstjänster (och som församlingen numera, dock inte på den här tiden, också är delägare i).

Lyssna efter jublet vid tonartshöjningen (jag får lite gåshud märker jag) och på de små textvarianterna - inte minst utropet "Heaven!" - som får sångens religiösa innehåll att träda fram. Det funkar ganska bra; mitt öra reagerar egentligen bara mot ordet "insatiable", omättlig. Det känns inte helt Jesus. Annars är det här en kristen sång om man vill det!

Den mytomspunna försvunna

Mot nittiotalets slut spelade Carola in en del låtar med Niclas Frisk och Andreas Mattsson. Skivan gavs aldrig ut; det enda som räddades till eftervärlden var den suveräna "You + me" som jag just nu lyssnar på varje dag utan undantag.

Är det någon som vet det mest grundläggande här? Nämligen:

Varför i hela friden blev det ingen platta av det här projektet?