Här bloggade Johanna Koljonen och Andreas Ekström om arbetet med "Främling. En bok om Carola" – finns hos bokhandlare överallt!
28 mars 2012
Boken får spridning
Nu ligger den på Ebba von Sydows skrivbord, och i kommentarsfältet får jag tillfälle att säga något om hur mycket pengar man tjänar på att skriva böcker. Nämligen inte mycket alls...
Hej Andreas! Jag har följt ert arbete med boken så smått, läst sidorna om ”Pride (in the name of love)” och nu nyligen sett intervjun med Johanna hos Malou. Jättespännande alltihop. Nu undrar jag givetvis: Hur uppstod idén om denna bok?
Hm! Bra fråga! Det började med att jag ville göra något lättsamt och enkelt efter ett ganska krävande projekt - min bok om Google, som utkom 2010.
Så OTROLIGT fel jag hade, som trodde att en berättelse om en nu levande människa skulle bli en piece of cake liksom...
Sedan blev jag nästan chockad när jag insåg att det inte finns någon bok om Carola. Ingen enda sedan 1983, utom en ganska tunn (men fin!) bildfokuserad bok som två Aftonbladet-reportrar gjorde just vid genombrottet.
Hur kan det inte finnas en bok om Carola!?
Jag tänkte vidare, och började få en känsla för vilken sorts bok jag ville göra - och insåg att jag behövde andra kompetenser än bara mina egna i projektet, för att hamna rätt. Jag är bra på att få folk att prata. Jag kan den kristna världen ganska bra, och melodifestivalen, och svensk modern historia, och massmedier. Men jag är ingen briljant popkulturell analytiker, jag saknar helt teoretisk skolning inom det fältet, jag är inte självklart inläst på HBT-frågor så mycket som jag önskar och jag har inte alltid tillräckligt "arkivtålamod", utan litar hellre på intervjuer. Jag är dessutom man, vilket inte måste vara ett handikapp i och för sig, men...
Nå. Vem kan då det som jag inte kan? Vem möter dessa kriterier? Och vem skriver - trots sina olikheter med mig i övrigt - på ett sätt som går att sömlöst sammanfoga med mitt? I give you: Johanna Koljonen. Vi hade träffats summa två gånger, i jobbet, och kände inte alls varann. Jag presenterade idén, och Johanna var såld på den inom cirka tre sekunder. Hade hon sagt nej hade jag aldrig gjort detta, eftersom jag inte har den blekaste aning om vem jag annars skulle ha frågat uppriktigt sagt... Det var just blandningen av oss som skulle kunna göra detta bra.
2 kommentarer:
Hej Andreas! Jag har följt ert arbete med boken så smått, läst sidorna om ”Pride (in the name of love)” och nu nyligen sett intervjun med Johanna hos Malou. Jättespännande alltihop. Nu undrar jag givetvis: Hur uppstod idén om denna bok?
Hm! Bra fråga! Det började med att jag ville göra något lättsamt och enkelt efter ett ganska krävande projekt - min bok om Google, som utkom 2010.
Så OTROLIGT fel jag hade, som trodde att en berättelse om en nu levande människa skulle bli en piece of cake liksom...
Sedan blev jag nästan chockad när jag insåg att det inte finns någon bok om Carola. Ingen enda sedan 1983, utom en ganska tunn (men fin!) bildfokuserad bok som två Aftonbladet-reportrar gjorde just vid genombrottet.
Hur kan det inte finnas en bok om Carola!?
Jag tänkte vidare, och började få en känsla för vilken sorts bok jag ville göra - och insåg att jag behövde andra kompetenser än bara mina egna i projektet, för att hamna rätt. Jag är bra på att få folk att prata. Jag kan den kristna världen ganska bra, och melodifestivalen, och svensk modern historia, och massmedier. Men jag är ingen briljant popkulturell analytiker, jag saknar helt teoretisk skolning inom det fältet, jag är inte självklart inläst på HBT-frågor så mycket som jag önskar och jag har inte alltid tillräckligt "arkivtålamod", utan litar hellre på intervjuer. Jag är dessutom man, vilket inte måste vara ett handikapp i och för sig, men...
Nå. Vem kan då det som jag inte kan? Vem möter dessa kriterier? Och vem skriver - trots sina olikheter med mig i övrigt - på ett sätt som går att sömlöst sammanfoga med mitt? I give you: Johanna Koljonen. Vi hade träffats summa två gånger, i jobbet, och kände inte alls varann. Jag presenterade idén, och Johanna var såld på den inom cirka tre sekunder. Hade hon sagt nej hade jag aldrig gjort detta, eftersom jag inte har den blekaste aning om vem jag annars skulle ha frågat uppriktigt sagt... Det var just blandningen av oss som skulle kunna göra detta bra.
Så gick det till! :-)
Skicka en kommentar