Egenterapi

Alltså. Det här är en blogg om bokens tillkomst, och då vore det ju skandal om ni inte också fick veta något om ögonblick då det känns svårt, riktigt svårt.

I dag har varit... ja, utan jämförelse den svåraste dagen i projektet. Johanna och jag har tvingats inse att vi nog måste steka ett helt kapitel. Det går nog i och för sig, boken håller samman ändå.

Problemet är själva anledningen till strykningen. Vi hade intervjuat ett par personer för att få hjälp med vissa analysdelar. Alltså inga personer som känner Carola eller finns i hennes närhet. De bidrog på ett strålande sätt, både till sådant vi kunde citera och sådant som födde tankar till senare användning.

Men när de nu fick läsa kapitlet – alla medverkande får det – kände de båda att de inte var rätt förstådda.

Och nu kommer det riktigt jobba: De hade rätt.

Börjar man peta på vad det är vi har åstadkommit i denna arbetstext faller det som ett korthus. Man kan inte bota ebola med plåster. Så vi slänger, och bygger om det kapitlet från början - om vi ens skriver det.

Men vaddådå, säger ni, det är väl inget konstigt med detta? Sånt måste väl hända då och då när man gör tiotals och åter tiotals intervjuer?

Njae. Det absolut vanligaste är att folk säger "ja, det är korrekt, men kan ni justera den här detaljen vore det bra". Då gör man det, glad i hågen, och känner sig smart och vaken i huvudet, för att man har sammanfattat samtalen på ett rimligt sätt. Men när man liksom har varit helt fel på det, som i det här fallet, så blir det väldigt annorlunda. Och när man får hjälp att upptäcka det på dagen för den tänkta deadlinen blir det ännu mer annorlunda. Man börjar tvivla på sitt omdöme. Man får bevisat: man kan inte läsa sin egen text tillräckligt bra. Man måste ha redaktörer, och man måste låta folk som medverkar läsa i lugn och ro.

Om några dagar eller någon vecka kommer nog både jag och Johanna titta tillbaka på arbetet med det som skulle ha blivit kapitel tio och tänka att vi fick en nyttig läxa. Men precis just nu känner jag mer för ett svanhopp från Turning Torso, alternativt att bryta min tillfälliga hälsolinje och köpa mig en stor jävla tegelsten av choklad och äta den.