Jag är i New York och fick äntligen möjlighet att ersätta mitt förlorade ex av en av mina favoritböcker, Carl Wilsons Let's Talk About Love. A Journey to the End of Taste. Jag skulle gå så långt som att säga att det är en av de bästa böcker som någonsin skrivits om popmusik och god smak. Wilson är en creddig musikkritiker som för bokserien 33 1/3 fick i uppdrag att skriva om Celine Dions album Let's Talk About Love (ni vet, albumet med My Heart Will Go On från Titanic). Grejen är bara att Wilson inte gillar Dion. Faktum är att han, som kanadensisk popmusikelitist, avskyr henne och den plastiga populism hon i hans tycke representerar. Samtidigt är Celine Dion en av världens största artister, och Wilson ger sig själv i uppdrag att förstå varför – teoretiskt, praktiskt, musikaliskt. Han kommer fram till en hel del intressant, och DESSUTOM ändras hans inställning till Dion. Åtminstone lite.
Parallellen till oss är inte helt uppenbar; vi tycker ju tex om Carolas musik. Men jag kom ändå att tänka på den här boken direkt när Andreas började prata om att skriva om Carola. För hon har ju många likheter med Celine Dion – slog igenom tidigt, har en fantastisk röst och en passionerad publik, men uppfattas inte som cool av de tunga musikskribentmänniskorna.
På Barnes & Noble på Union Square fanns nästan hela 33 1/3-serien framme så jag köpte några till, en bok om best of-albumet ABBA Gold och seriens premiärvolym om min favoritskiva, Dusty in Memphis. Men först när min kompis kommenterade hur dominerad bokserien är av manliga artister fattade jag att jag hade plockat på mig böcker om skivor med kvinnliga vokalister (nästan alla som fanns, utom PJ, Patti och Belle när jag tittar snabbt på listan). Det säger en del om vilka konstnärsskap som premieras i "seriösa" pop-och-rocksammanhang. Och tydligen en del om vad jag själv gillar att lyssna på och fundera över.
33 1/3 är ändå en fantastisk bokserie. De olika författarna har fria händer att utforska albumet, genom reportage, receptionsanalys, musikkritik, produktionsdokumentation eller till och med, i ett fall, fiktion. Men jag tror inte att man skulle kunna skriva en sådan bok om Carola. Det är för att just den här bokserien är så investerad i idén om albumet, en separat musikalisk helhet utgiven vid ett specifikt tillfälle som bär på ett särskilt budskap eller en speciell betydelse.
En sak som nästan alla återkommer till när man pratar om Carola är just avsaknaden av det där avgörande albumet, en skiva där som totalt skulle representera henne eller demonstrera hela hennes artistiska potential. I stället har många människor en dröm om hur ett sådant album skulle låta. Den Carola, av alla riktningar och stilar hon hittills utforskat, som just den personen tycker skulle vara bäst.
Jag har också en sådan idé, om vilken Carola jag allra helst skulle vilja se. Tur nog tror jag att Andreas också gör det och att den bilden är annorlunda. Det är alltså tur, eftersom det är viktigt att inte låta det styra arbetet. När jag började som filmkritiker fick jag ett viktigt råd av min redaktör Roger Wilson, som jag tror många kritiker på många kulturområden hade mått bra av att ha med sig: "Du ska inte recensera filmen du hade velat se, du ska recensera filmen dom faktiskt har gjort."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar